Efter att ha bott i nya staden i en dryg vecka börjar jag känna mig rätt hemmastad, undantaget när jag går vilse på mina hundpromenader och inser att jag ungefär känner två personer i hela stora staden.

Nu är det helg och tanken var att jag skulle åka hem och krama på älskade Maj-Britt på hennes födelsedag, men jag får krama destå mer när hon hälsar på i slutet på månaden. I stället blir det födelsedagsfest här i nya staden på lördag. Tydigen var det jämn födelsedag för någon av karlarna på nyårsfesten och samtliga deltagare därifrån ska dit. Även karln från nyår och hans vän som raggade rätt bra på mig innan jag låg med hans kompis.  Båda har dessutom hört av sig i veckan vilket öppnar för frågan; pratar karlar med varandra överhuvudtaget?

Ytterligare en komponent i festmixen är deras tredje, extremt äckliga och odrägliga vän som har övergått från att ragga på mig (och allt annat som rör sig) till att avsky mig som pesten för att jag valde hans kompis över honom (återigen; som allt annat som rör sig).

Kort och gott; det kan bli en spännande fest och vilken tur för dem att jag kommer och livar upp lite i umgängeskretsen.