Okej, måndagar är rätt så vidriga också. Jag är så uttråkad att jag känner mig hjärndöd och med anledningen att det är måndag orkar ingen hitta på något. Skulle jag kunna göra något vettigt så som att städa, flyttpacka eller plugga? Självklart, men det är tråkigt. I stället sitter jag i soffan och fortsätter gnälla över att inte ha någonting att göra. Stackars, stackars mig.

Okej. Ärliga tider. När jag stod på Pure på Stureplan i går och smuttade på min sliskiga drink bredvid Ola Rapace längtade jag hem till vårt standardhak med billig öl. True story.

Jag vill inte flytta till Stockholm.

Fast det är såklart kul att stå på gästlistor.

Det är kul att se att Kulla-Gulla har legat i. Själv har jag varit upptagen med att, typ, kändishora. Hora utan att ligga! Har ni hört på maken! Nej, men jag har i helgen hunnit med att festa i två olika städer, stå på gästlistor för klubbar i båda och festat med kändisar. I dag stod jag på gästlista för en VIP-utförsäljning för en typ av märkeskläder och häromkvällen lyckades jag till och med fixa in sju personer gratis på en fullproppad klubb.

Det är så sällan jag står på listor eller ens klubbar överhuvudtaget så låt mig få skryta lite grann. Skrytskryt. Sådär, nu känns det bra! Back to tvättstugan!

Nästa gång ska jag ligga med en kändis och berätta om alla detaljer, lovar.

Ber min vän påminna mig om att jag verkligen verkligen ska gå hem själv. Släpa hem mig om så behövs. Träffar förr-förra veckan. Vännen påminner. Går hem och ligger ändå. Vad håller jag på med?

Ja, då kan man i alla fall leva lite på helgen som var. Eller som det oftast är, fortfarande vältra sig i helgens ångest och tacka gud för att det är vardag igen. Idag är det onsdag som ni säkert vet. Mitt i veckan, förra helgen är glömd, det känns som år till helgen. Hur kan folk hata måndagar så mycket? Onsdagar, gott folk. Det finns inget värre.

Fultal är enkelt uttryckt ett mått på hur sexuellt godtycklig (eller öppen) en individ är. HÄR kan man göra ett kul test.

Jag fick fultal 81, fultalsgrupp 4. Medelåldern för denna grupp är 29 år. Jag är 20. Det känns väl sådär.

Nu finns Svineri på Bloggportalen under kategorierna "Sex, skvaller och dating", "Vardagsbetraktelser" och "Ridsport".

Kulla-Gulla: Jag känner mig äcklig.
Maj-Britt: Du är inte äcklig. Du är söt.
Kulla-Gulla: Förra lördagen hörde precis av sig.
Maj-Britt: Okej, kanske lite äcklig.
Kulla-Gulla: Lite äcklig.
Maj-Britt: Äcklig = rolig.
Kulla-Gulla: Förra lördagen undrar vad jag har gjort i helgen.
Maj-Britt: "Inte så mycket, mest legat i sängen."
Kulla-Gulla: Touché.

Ligger halvdöd i soffan. Pratar med Maj-Britt om ångesten över gårdagen. det plingar till i telefonen och det är förra veckans (ja och förrförra) ragg som hör av sig. Känner mig plötsligt ännu äckligare.

Söndagsångest av följande anledning: Blev full och låg med kompisens vän som är på besök i stan. Var det smart? Antagligen inte. Har jag ångest? svar ja! Var det värt det? konstigt nog, ja.

Efterlängtade lördag, äntligen är du tillbaka. Jag har längtat så mycket efter dig. Inte ens morgondagens ångest kan dämpa denna glädje.

Sitt inte på en bänk med en cigarett i handen och SKRIK ut till din kompis "Alla vet väl att vi ligger runt...!" när din styvmormor går förbi.

Gå inte hem med någon som råkar läsa en utbildning på samma ställe som du råkar läsa en utbildning. Det blir... jobbigt på måndagen.

Du vet att du är äcklig när du inte ens orkar ha ångest över gårdagens hemsläp. Du vet även att du är äcklig när inte längre talar om för dina vänner om föregående hemsläp av rädsla för deras dömande. Du vet definitivt att du är äcklig när du skäms mer över att dina vänner såg dig hålla hand och mysa än över faktum du gick hem och låg med denna främling du nyss mött. Du vet att du är äcklig när du för länge sedan slutat räkna antalet du har legat med.

Om du fortfarande är inte är övertygad är du helt klart äcklig när du tycker att karln som vill byta nummer med dig är en fullständig idiot, totalt meningslöst när ni ändå bara ska hem och ligga.

Gårdagen var i alla fall fin, det vi minns av den. Och visst borde det ge pluspoäng att ligga med samma karl två veckor på raken. Då stiger ju inte siffran. Fast vem räknar egentligen längre?

Mina händer darrar, min mage kurrar och mitt huvud säger DUUUNK DUUUUNK. Mest är jag hungrig nu, klockan är ändå halv fem. Mitt kylskåp och skafferi och min frys innehåller dock tillsammans endast frysta jordgubbar, rödbetor, havregryn och fullkornspasta. Det känns inte som om man kan göra någon god maträtt på de ingredienserna. Och jag är trött på havregrynsgröt. Det här är en fattigare månad, kan man säga.

Igår försökte jag mig på att ha två kvällar i en. Först var jag på en dräggig fest med massa vin, sen smet jag iväg till min vanliga bar och mina vanliga vänner, däribland Kulla-Gulla, för att se en konsert och kramas och sen gick jag tillbaka till den dräggiga festen, som hade blivit ännu dräggigare under den timman jag var borta. Vinet flödade och när jag kom tillbaka var folk dels fulla som ägg och höga som hus. Jag drack vin, strulade med två killar och gick hem med den sista. Smidigt nog bodde han i samma hus som festen vi var på. (Åh, jag får ångest när jag skriver det här men öppet och ärligt och ocensurerat var det vi sa.) Inatt? Nä, det var inte så bra. Meningslöst: jag menar utan tillfredställelse känns det helt onödigt att behöva skämmas en massa när man ses i dagsljus. Usch, det var onödigt, var det.

Och den hemska walk of shame man måste göra dagen efter? Fruktansvärd! I håliga strumpbyxor, högklackade skor, utsmetat smink och tovigt hår. Ända bort till busshållplatsen, på bussen och från bussen, innan man är inne i trygghet. Dessutom var det en jättejättegammal gubbe som skulle åka samma buss som jag. Han såg i stort sett ingenting och han hörde inte så bra heller. Jag fick hjälpa honom komma på rätt buss men när jag skulle av och han skulle av, givetvis, på min hållplats sprang jag faktiskt ut och iväg. Jag kände att jag var alldeles för bakis för att leka God Människa.

Äcklig Människa. Det passar bättre.

Dessutom, när jag kom hem kom jag på att jag glömt tvätt kvar i torktumlaren sen igår. Snabbt plockade jag ut den och rengjorde torktumlaren från ludd. Nu kommer mina kärringgrannar hata mig ännu mer.

Hungrig! Vill ha chips! Och cola!

Den här bloggen skapades nyss som ett uttryck av vår bakfylleångest. Jag (vi kan kalla mig Maj-Britt) och min kompis (vi kan kalla henne... hmm... Kulla-Gulla) pratade i telefon i en timme om hur äckliga och slampiga och vidriga vi är och att det är tur att inte folk vet om det. Men det är ju så roligt att berätta om! Så nu berättar vi här. Life -uncensured. Det finns en Web 2.0-lösning på allt!

Eftersom det är meningen att vi ska vara lite hemliga borde jag kanske inte berätta så mycket om oss. Vi är två tjejer på 20+ och vi ser väl ut som folk gör i största allmänhet. Kanske lite bättre. Eller lite sämre, jag vet inte, får fråga mamma. Vi bor i en mellanstor stad någonstans i Sverige. På vardagarna är vi ganska ordentliga av oss men på helgerna har vi en tendens att dricka, röka och dansa alldeles för mycket och gå hem med olika män.

Vad är min siffra? Äsch, bättre att inte räkna.