Maj-Britt: Söndagsångest

Mina händer darrar, min mage kurrar och mitt huvud säger DUUUNK DUUUUNK. Mest är jag hungrig nu, klockan är ändå halv fem. Mitt kylskåp och skafferi och min frys innehåller dock tillsammans endast frysta jordgubbar, rödbetor, havregryn och fullkornspasta. Det känns inte som om man kan göra någon god maträtt på de ingredienserna. Och jag är trött på havregrynsgröt. Det här är en fattigare månad, kan man säga.

Igår försökte jag mig på att ha två kvällar i en. Först var jag på en dräggig fest med massa vin, sen smet jag iväg till min vanliga bar och mina vanliga vänner, däribland Kulla-Gulla, för att se en konsert och kramas och sen gick jag tillbaka till den dräggiga festen, som hade blivit ännu dräggigare under den timman jag var borta. Vinet flödade och när jag kom tillbaka var folk dels fulla som ägg och höga som hus. Jag drack vin, strulade med två killar och gick hem med den sista. Smidigt nog bodde han i samma hus som festen vi var på. (Åh, jag får ångest när jag skriver det här men öppet och ärligt och ocensurerat var det vi sa.) Inatt? Nä, det var inte så bra. Meningslöst: jag menar utan tillfredställelse känns det helt onödigt att behöva skämmas en massa när man ses i dagsljus. Usch, det var onödigt, var det.

Och den hemska walk of shame man måste göra dagen efter? Fruktansvärd! I håliga strumpbyxor, högklackade skor, utsmetat smink och tovigt hår. Ända bort till busshållplatsen, på bussen och från bussen, innan man är inne i trygghet. Dessutom var det en jättejättegammal gubbe som skulle åka samma buss som jag. Han såg i stort sett ingenting och han hörde inte så bra heller. Jag fick hjälpa honom komma på rätt buss men när jag skulle av och han skulle av, givetvis, på min hållplats sprang jag faktiskt ut och iväg. Jag kände att jag var alldeles för bakis för att leka God Människa.

Äcklig Människa. Det passar bättre.

Dessutom, när jag kom hem kom jag på att jag glömt tvätt kvar i torktumlaren sen igår. Snabbt plockade jag ut den och rengjorde torktumlaren från ludd. Nu kommer mina kärringgrannar hata mig ännu mer.

Hungrig! Vill ha chips! Och cola!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0