Maj-Britt: Brev från kolonien
Den här bloggen skapades nyss som ett uttryck av vår bakfylleångest. Jag (vi kan kalla mig Maj-Britt) och min kompis (vi kan kalla henne... hmm... Kulla-Gulla) pratade i telefon i en timme om hur äckliga och slampiga och vidriga vi är och att det är tur att inte folk vet om det. Men det är ju så roligt att berätta om! Så nu berättar vi här. Life -uncensured. Det finns en Web 2.0-lösning på allt!
Eftersom det är meningen att vi ska vara lite hemliga borde jag kanske inte berätta så mycket om oss. Vi är två tjejer på 20+ och vi ser väl ut som folk gör i största allmänhet. Kanske lite bättre. Eller lite sämre, jag vet inte, får fråga mamma. Vi bor i en mellanstor stad någonstans i Sverige. På vardagarna är vi ganska ordentliga av oss men på helgerna har vi en tendens att dricka, röka och dansa alldeles för mycket och gå hem med olika män.
Vad är min siffra? Äsch, bättre att inte räkna.
Eftersom det är meningen att vi ska vara lite hemliga borde jag kanske inte berätta så mycket om oss. Vi är två tjejer på 20+ och vi ser väl ut som folk gör i största allmänhet. Kanske lite bättre. Eller lite sämre, jag vet inte, får fråga mamma. Vi bor i en mellanstor stad någonstans i Sverige. På vardagarna är vi ganska ordentliga av oss men på helgerna har vi en tendens att dricka, röka och dansa alldeles för mycket och gå hem med olika män.
Vad är min siffra? Äsch, bättre att inte räkna.
Kommentarer
Trackback