En upplevelse är populärt att ge bort nu för tiden. Tyvärr kan jag inte ge er varken det eller en matkasse. Däremot ska ni få höra en rolig historia. Minns ni bekännelsen för någon vecka sedan? Den jag först skrev, raderade och skrev igen?

I alla fall, så släpade jag ju hem en liten pojk som frågade efter en cigarett på vägen hem från krogen. Jag skulle visst visa honom min rumskompis, världens finaste lilla hund (hundtricket i en ny version). Tydligen var jag även på ett strålande humör och förolämpade allt som kom i min väg och fick därav smeknamnet den arga akademikerkvinnan. Fint tycker jag och funderar nu på att byta ut Kulla-Gulla permanent.


Väl hemma hos mig var jag den perfekta värdinnan (om än något arg); serverade öl/vin, spelade fantastisk musik och var otroligt charmig som vanligt. Sist men inte minst kom jag med förmaningen om att allt som placeras på golvet görs så på egen risk.

I alla fall dagen efter när söta lillpöjken skulle gå hem och ska plocka upp diverse klädesplagg från golvet (småpojkar lyssnar dåligt) kommer vi till det som fick mig att fnissa i flera dagar. Min söta, trevliga lilla hund hade tuggat ett fint hål i byxorna så att man såg större delen av lillpojkens fina (prickiga) kalsonger. Han hade även arbetat hårt med att tugga bort samtliga knappar på skjortan vilket resulterade i en rätt dråplig oufit och en walk-of-shame som jag inte var avundsjuk på. Så går det när man besöker den arga akademikerkvinnan!

För övrigt måste jag sluta ligga med småpojkar som bor i samma grannskap som mig. Jag har fått gömma mig och springa från mataffären två gånger den senaste veckan.