Ni är säkerligen mäkta imponerade över rubriken att jag inte deltog i fyllekalaset som den stora hemvändardagen faktiskt innebär. Saken är den att hemvändardagen innebär kaos på haket och dödstraff för den som tackar nej till att arbeta. Det är faktiskt även en rätt trevlig natt att hänga nykter på haket; folk är dräggfulla, första utslängningen sker en halvtimme efter vi öppnat, vakterna brottar ner folk lite här och var och folk hånglar i varje hörn som om det inte fanns någon morgondag.

Mitt gamla ragg var dessutom ute, ja han som brukade kallas förra veckan och förrförra och så vidare. Maj-Britt kallar honom kort och gott min pojkvän, en lördags-pojkvän. Han var taggad till tusen (men påstod och fortsätter påstå att han var rätt nykter) och sprang fram och kramades och pussades inför förvånande arbetskamrater som jag lyckats undvika berätta för att jag har en lördagspojkvän.

Han väntande även på mig efter att jag slutat arbeta och sov givetvis hos mig. Ett ragg efter ett vanligt arbetspass liksom. Så mycket för att sluta ligga med sina grannar. Tur att jag flyttar från stan i morgon.